Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Deronda rodnade och yttrade icke ett ord, medan
Gwendolen, med ögonen fästa på golfvet, ansträngde sig
för att leta sig fram i mörkret med tillhjelp af åtskilliga
minnen. Hon tycktes ändtligen hafva kommit till en
eller annan slutsats, ty hon såg åter upp på Deronda
och sade, liksom för att protestera mot moderns hand-
lingssätt:
»Inte behöfde det väl på något sätt ha förändrat
förhållandena?»
»Att jag fått veta det, har i liög grad förändrat
förhållandena för mig», sade Deronda med eftertryck;
men det var icke någon lätt sak för honom att fortfara
— hennes idéer voro så aflägsna från hans, att detta
verkade, som om de haft olika modersmål, och han icke
visste, hvilken vigt hans ord hade.
Gwendolen besinnade sig igen och sade derefter
med hjertlighet: »jag hoppas det inte är något, som ni
lägger på sinnet. Ni är ju alldeles den samme, som om
ni inte vore en jude.»
Hennes afsigt var att försäkra honom, att sådana
yttre omständigheter icke kunde inverka på det sätt,
hvarpå hon betraktade honom, eller på det sätt, hvarpå
han kunde utöfva inflytande öfver henne. Detta missför-
stånd hjelpte Deronda något litet.
»Upptäckten var långt ifrån pinsam för mig», sade
han. »Jag hade småningom blifvit förberedd på den —
och den gladde mig. Jag hade blifvit förberedd på den
genom umgänget med en mycket märkvärdig jude, hvars
idéer haft något så tilldragande för mig, att jag tänker
egna bästa delen af mitt lif till ett försök att förverk-
liga dem.»
Åter tycktes Gwendolen vara ur stånd att förstå
honom — åter var det ett uttryck af förvirring i hennes
blick, men denna gång var det blandadt med oro. Hon
såg upp på Deronda med halföppna läppar, som ett barn,
som häpet ser upp på en äldre person. Det var icke
derför, att hon satt hans ord i förbindelse med Mirah
eller hennes bror, utan derför, att hon började ana, att
hennes själ måste vandra uppför skyhöga berg, innan den
kunde nå Derondas. Dessa i mystiskt dunkel höljda idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
