Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
förfärade henne. Han kunde icke riktigt ana, hvad som
föregick inom henne; han kunde endast söka att meddela
henne förhållandet på det minst brådstörtade sätt.
»Detta är en angelägenhet», sade han efter ett ögon-
blicks besinning, »som torde nödsaka mig att lemna Eng-
land på någon tid — på några år. Jag har planer, som
skola föra mig till Orienten.»
Detta var något tydligare, men så mycket mer oro-
väckande. Gwendolens läppar begynte skälfva. »Men ni
kommer ju tillbaka?» sade hon och kände tårarne strömma
ned för kinderna, innan hon tänkte på att aftorka dem.
Deronda kunde icke sitta stilla. Han steg upp,
fattade i sin rockkrage och gick och stälde sig mot hör-
net af kaminskifvan, der han blott såg hennes ansigte i
profil. Men sedan hon tryckt sin näsduk mot kinderna,
vände hon sig om och såg upp på honom, väntande
ett svar.
»Om jag lefver», sade Deronda, »framdeles en
gång.»
De förblefvo båda tysta. Han kunde icke förmå
sig att säga mera, så framt hon icke genom en fråga
gaf honom anledning dertill, och hon öfvertänkte uppen-
barligen någonting, som hon hade att säga.
. »IIvad ämnar ni företaga er?» frågade hon slutligen
mycket skygt. »Kan jag förstå era idéer, eller är jag
allt för okunnig dertill?»
»Jag ämnar resa till Orienten för att bättre lära
känna mitt folks tillstånd i olika länder der3tädes», sade
Deronda mildt. »Den idé, som beherskar mig, är att
återgifva mitt folk en politisk tillvaro, att äter göra det
till en nation, att gifva det en nationel medelpunkt, så-
dan som engelsmännen hafva, ehuru de äro spridda öf-
ver hela jordklotet. Jag har beslutit att egna mitt lif
åt denna uppgift. Åtminstone torde det kanske lyckas
mig att i andras sinnen väcka en rörelse af samma slag
som den, hvilken väckts i mitt eget.»
Det uppstod en lång tystnad. Verlden tycktes blifva
större omkring den stackars Gwendolen, och hon mer
ensam och hjelplös i dimman. Tanken på, att han kunde
komma tillbaka, sedan han begifvit sig till Orienten för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
