Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
svann i denna förvirrande syn af vidtomfattande planer,
inför hvilka hon kände sig reducerad till en atom. För
första gången begynte hon att ana, att det utanför hen-
nes synkrets låg en verld, i hvilken hennes tillvaro blott
utgjorde ett underordnadt moment. Trots alla do sorger,
hon haft som hustru och som enka, hade dock det in-
tryck, som följt med henne från barnaåren, bibehållit
sig hos henne — föreställningen att allt, som omgaf
henne, på ett eller annat sätt specielt var till för hen-
nes räkning, och det var derför som ingen personlig
svartsjuka uppstod hos henne med hänseende till Deronda-,
hon kunde icke af egen drift tänka på honom såsom
med rätta tillhörande andra mer än henne. Men ett
slag hade drabbat henne, som verkade djupare än per-
sonlig svartsjuka — någonting dunkelt och förfärligt,
som trängde henne undan i bakgrunden och dock kom
all hennes vrede att uppgå i en ödmjuk känsla af egen
ringhet.
Hon satt som en staty, med händerna liggande öf-
ver hvarandra, och stirrade framför sig. Slutligen föll
det henne något in, som gjorde, att hon vände ansigtet
till Deronda och med darrande röst sade:
»Är det allt, hvad ni har att säga mig?»
Denna fråga var för honom som ett dolkstyng.
»Den jude, jag nyss omnämnde», svarade han, också
med en viss bäfvan i sin stämma, »den märklige man,
som utöfvat ett så stort inflytande på min själ, är er
kanske icke helt och hållet obekant. Han är en bror
till miss Lapidoth, som ni ofta har hört sjunga.»
En stor erinringsbölja gick öfver Gwendolen och
spred en djup, pinsam rodnad öfver hennes ansigte och
hals. Hon kom i håg uppträdet den förmiddagen, då
hon besökte Mirah och hörde Deronda läsa, och det sa-
des henne — ehuru hon då icke lade märke dertill -—
att han läste hebreiska med Mirahs bror.
»Han är nu mycket sjuk, — mycket nära döden»,
fortfor Deronda nervöst, och derpä tvärtystnade han.
Han kände att han måste vänta. Skulle hon gissa det
öfriga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
