Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Berättade hon er, att jag varit hos henne?» sade
Gwcndolen plötsligt och blickade upp på honom.
»Nej», sade Deronda. »Jag förstår er inte.»
Hon vände åter bort ögonen och satt och besinnade
sig. Långsamt försvann färgen från hennes ansigte och
hals, oeh hon var lika blek som förr — det var denna
nästan gulalctiga blekhet, som plägar följa på en stark
rodnad. Slutligen sade hön, utan att vända sig om och
i en låg, afmätt ton, som om hon blott tänkte högt för
att förbereda sig på, hvad hon framdeles ville säga:
»Men’ kan ni gifta er?» -
»Ja», sade Deronda, också med dämpad röst. »Jag
står i begrepp att gifta mig.»
I början inträdde ingen förändring i Gwendolens
hållning. Hon begynte endast synbart att darra; derpå
stirrade hon framför sig med uppspärrade ögon, som om
hon sett på något, som låg midt emot henne, utsträckte
derpå sina armar och utbrast med qväfd röst:
»Jag visste nog, att jag skulle bli öfvergifven. Jag
har varit en hjertlös qvinna. Nu är jag öfvergifven.»
Derondas själsqval var olidligt. Han viste sig intet
råd. Han fattade hennes utsträckta händer, höll dem
tillsamman och föll på knä för hennes fotter. Hon var
offret för hans lycka.
»Jag är också hjertlös, ja, jag är också hjertlös»,
upprepade han klagande och såg bedjande upp till henne.
Hans närvaro och trycket af hans hand tycktes för-
jaga en ryslig syn, och dä hennes öga föll på hans uppåt
vända, bedröfvade ansigte, var det, som om hon vaknat
till medvetande efter en vanmakt. Hon såg på honom
med ett uttryck som visade, att kära minnen så små-
ningom återupplifvades hos henne. Hans bedröfvade min
väckte hos henne ett minne, som nu förekom henne
oändligt aflägset —det ögonblick, då hon för första gången
sett detta uttryck hos honom i bibliotekssalen i the
Abbey. Hon begynte att snyfta och hennes tårar runno
ymnigt. Deronda ville icke släppa hennes händer —
han höll dem fortfarande i en af sina och tryckte sjelf
hennes näsduk mot hennes ögon. Hon fann sig deri
liksom ett barn, hvars sorg till hälften lagt sig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
