Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra, återvände den till Deronda och hvilade på honom
med ett nytt uttryck af förtröstansfull ömhet.
Bröllopsfesten var anspråkslös, men Mirah fick dock
åtskilliga lysande brudgåfvor. Så snart förlofningen blifvit
bekant, funnos vänner, som uppgjort allehanda välvilliga
planer. Sir Hugo och lady Mallinger hade sörjt för en
fullständig utstyrsel till en resa i Orienten och låtit
förfärdiga en dyrbar medaljong med följande inskrift: lycka
och välsignelse öfver vår käre Daniel Derondas unga
maka. H. och L. M. Klesmers skickade ett utmärkt
godt ur, likaledes med en vacker inskrift.
Men någonting dyrbarare än guld och ädelstenar
tillsändes Deronda på morgonen af hans bröllopsdag från
grannskapet af Diplow. Det var ett bref, som lydde
sålunda:
“Tänk icke på mig med sorg på er bröllopsdag. Jag har
kommit i håg era ord — att jag må lefva för att blifva en af
de bästa bland qvinnor, som göra andra glada öfver, att de
kommit till verlden. Jag inser ännu icke, hur det skall gå till, men
ni vet det bättre än jag. I fall det någonsin kommer att besannas,
så är det derför, att ni hjelpt mig. Jag tänkte endast på mig sjelf
och jag vållade er sorg. Det smärtar mig nu, då jag tänker på
er bedröfvelse. Ni får icke mer sörja för min skull. Det står
bättre till med mig — det skall komma att stå bättre till med
mig, derför att jag lärt känna er.“
Förberedelserna till deras afresa till Orienten begynte
genast, ty Deronda kunde icke sätta sig emot Ezras
önskan, att de ofördröjligen skulle begifva sig på väg, så
att han kunde följa med dem, i stället för att qvarhålla
dem hos sig såsom sjukvaktare. Deronda hade ingen
tro på, att Ezra skulle kunna lefva så länge, som resan
varade, ty vissa symptom tycktes tillkännagifva, att
sjukdomen inträdt i sitt sista stadium. Men Ezra sjelf hade
sagt: »lika godt, hvar jag dör, blott jag är hos er.»
Han kom ej att afresa med dem. Tidigt en morgon
sade han till Deronda: »lemna mig ej i dag; jag dör,
förrän dagen gått till ända.»
Han klädde dock på sig och satte sig, såsom
vanligt, i sin länstol. Deronda och Mirah sutto på hvar sin
sida om honom, och ett par timmars tid var han
ovanligt tyst och gjorde icke ens ett bemödande att tala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
