- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
9

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bilen körde Sibyllegatan rätt ned. Det gick med
rasande fart, ty Sigrid hade manat chauffören att köra på
så att de hunno tåget. Vid Strandvägshörnet måste de
hålla en stund, ty skyddan för Djurgårdsvagnarna var
full med folk, som väntade på spårvagnarna, och
drosk-raden tog ingen hänsyn till bilens nödrop. Det var
massor av människor i rörelse. Kvällen var ljum och skön.
I Nybroviken speglade sig roslagsskutorna med seglen
på tork och de nymålade, vita skärgårdsbåtarna, som
ännu icke börjat sina turer. En herre stormsprang till
Djurgårdsfärjan, som just gav sig ut. När Sigrid böjde
sig fram för att se om han kom med, såg hon hela
Strand-vägsfasaden lysa i aftonsolens gyllenljus. Arsenalsgatan
verkade mörk och kall som vanligt, men över Torget låg
drömmarnas längtan.

Under alléträden flanerade människor, och sofforna
voro fullsatta.

Hon hörde musiken från Blanchs. Det gick en
skak-ning genom henne. Hon slöt ögonen. Så satt hon stilla
ända till Centralstationen, medan tårarna sipprade fram.

Hon kom i god tid. Hon var icke glad åt att behöva
ta tredje klass men måste lyda den magra kassans bud.
För sex timmars färd spelade det heller ingen roll. Jag
kan ta andra, när jag reser tillbaka, tänkte hon.

Här kom hon att plötsligt erinra sig, att hon icke
underrättat dem hemma på Bj urnäs om när hon skulle
komma. Det var också för dumt, att man icke hade
riks-telefon på pensionatet. Bara allmänna. Nu kanske hon
fick gå från stationen ända hem. Jo, det blev trevligt!
En mil nästan. Och mitt i natten, klockan två.

Hon gick beslutsamt bort till tidningskiosken, där hade
man rikstelefon. Hon begärde övergångsstationen till
Bjurnäs. Det dröjde en lång stund, innan hon fick
förbindelse. Hon såg oroligt på klockan i vestibulen. Ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free