Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kaffet med detsamma även om hon fick hålla tillgodo med
den tunna grädden.»
Människan svarade ingenting härpå. Hon satte bara
gräddsnäckan på bordet och gick sin väg utan ett ord.
»Jag vet nog var hon var», sade Eva menande. Ett
leende kröp fram i munvinklarna, men hon fick icke tid
att utbreda sig vidare över ämnet, ty Sigrid tömde hastigt
kaffekoppen och frågade, om Eva trodde, att man kunde
gå upp till kapten nu. Hon avskydde paniskt allt
skvaller, mest pigskvaller även om det kom från den gamla,
hederliga, goda Evas mun. Hon hade icke förgäves
till-bragt vintern i ett Stockholmspensionat.
Eva skulle höra efter. Hon kom strax ned med
besked. Kapten sov ännu, och doktorn hade också somnat
i stolen bredvid sängen. Det var bäst att låta dem vara.
Men hennes nåd var vaken och hade hört skjutsen komma
samt bad, att fröken genast skulle komma upp.
Sigrid dröjde icke att lyda. Hur litet hon och modem
än hade gemensamt med varandra, smälte alla små gångna
ojämnheter bort inför sorgen, som drabbat dem båda.
Eva och hon tassade tysta uppför trappan. Dörren till
kaptens rum stod en smula på glänt. De lyssnade båda
vid den men hörde icke annat än de sovandes andedrag.
Eva vinkade avböjande till Sigrid och gick in till
kaptenen.
Moderns dörr stod också på glänt. Det var som om
alla, som sovo, väntade en objuden gäst, för vilken inga
lås och vreden höllo.
Hennes nåd hade båda ljusen tända på natt
duksbordet. Hennes oformliga stora kropp avtecknade sig
under täcket. Ansiktet, som trots sin förgråtna prägel dock
hade ett visst mått av höghet, som alltid skrämt Sigrid,
lyste upp av glädje, och hon sträckte båda armarna mot
dottern, som snyftande kastade sig i dem.
Sedan de gråtit slut, kom ungefär samma förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
