Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över olyckan, som kusken avgivit, ehuru tillsatt med
bittra klagomål över Pers vildhet. Aldrig kunde han
hålla måtta. Aldrig kunde han rida som en annan
människa. Nu var allt slut, allt, det visste hon. Det kunde
hon se på doktorn. Man behövde icke ta miste på hans
ansiktsuttryck, när han fick se Per ligga där i sängen.
Det hela var bara en fråga om timmar. Vad skulle det
nu bli av dem båda?
De vaggade varandra i armarna, där modern satt
upprätt i sängen med dottern i famn. Genom all sorgen
urskilde dock Sigrid tydligt en smärtsam förnimmelse av
att moderns klagan icke så mycket rörde fadern som icke
mer dem båda och framför allt henne själv. »Och jag,
som så ofta bett Per att vara försiktig, att fara fram
varligt. Han är icke längre en ung löjtnant, som kan
leva tokig, utan en gammal man, som har förpliktelser
mot sig och de sina. Men så var det alltid, alltid! Inga
hänsyn vare sig hit eller dit. Bara storma på. Och jämt
och samt skulle han ta Freja, fast han visste hur galen
hon var. I stället för att behålla Stella, som var from
och sedig, sålde han henne. Och inte bara henne utan
tänk också båda mina vackra vagnshästar. Jag förstår
honom inte, har aldrig förstått honom, lika litet, som
han förstått mig.»
Sigrid drog sig tillbaka mitt ur omfamningen.
Anklagelsen mot fadern var henne för stark i detta ögonblick,
när han låg därinne i sitt rum och hans liv kunde räknas
i några få timmar. Modern sjönk utmattad ned på
kuddarna och drog upp täcket.
»Kära barn, varför stänger du inte dörren efter dig!
Du släpper in en kyla från salongen, som isar ända in i
märg och ben.»
Sigrid gick bort och stängde dörren. Hon ville ha
sagt något om, att hon trodde, att modern ville ha
dörren öppen, men tyckte, att det icke tjänade någonting till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
