- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
135

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i skinn och pergament. På skrivbordet lågo en del böcker
och papper.

»Du har riktigt trevligt här», sade hennes nåd. »Det
hade jag aldrig trott.»

»Tycker mamma», svarade Sigrid. »Jag har gjort vad
jag kunnat.»

Efter utbytet av dessa vänliga ord avled samtalet.
Hennes nåd satt så nära brasan som möjligt. Hon tyckte
om att bli stekt. I synnerhet i sådant Herrans väder som
det var utanför. Där var verkligen riktigt rart. Hennes
nåd slumrade till.

Sigrids tankar vände tillbaka genom åren, till den stilla
och blida försommardag, då hon och Erik suttit där för
första och sista, enda gången. Det var det, som gjorde,
att allt det gamla, gångna, halvt förglömda vaknade upp
till fullt liv igen. Hon måste se honom en gång till, en
enda. De hade ju icke ens fått skiljas ordentligt. Detta
liv var förfärligt. Snö och storm och ensamhet. Bort
rann livet, hennes unga liv, utan spår, utan nytta, utan
glädje. Kor och hästar och mjölk och folk! Vilket liv!
Mamma och farbror Gustaf. Farbror Gustaf och
mamma. Greta var söt förstås, men det var dock ingen
människa för henne. Hon var ensam på Bjurnäs, ensam
i världen.

Hon lade handarbetet ifrån sig och gick bort till
fönstret. Det var igenmurat av snö. Hon var fånge inom
dessa murar, fånge för livstid.

Hon började gå av och an i biblioteket. Hon gick
tyst som ett vilt burdjur, men det var för att icke väcka
modern. Vad skulle Erik säga, om hon...?

Hon öppnade dörren och gick ut i salongen. Där hade
brasorna redan slocknat. Luckorna för båda
kakelugnarna voro stängda och spjällen skjutna. Trots det
skallrade det till i luckorna då och då, när stormen tog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free