- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
136

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i. Det lät som om benrangelsknotor skramlat mot
varandra.

Jag måste bort från detta, innan det blir för sent,
innan jag sitter och sover framför brasan i en stol som
mamma. Jag vill icke dö som fånge på Bjurnäs, tänkte
hon. Än en gång skall jag se honom, tala vid honom,
förklara honom allt, även hemligheten med Johan. Han
skall få veta, att jag älskar honom ännu och att jag är
beredd att lämna allt, om bara han vill, om han kan
förlåta mitt brev och vad jag skrev. Jag vill icke dö
utan att ha sagt honom allt.

Hon gick ned och tog pälsen och pälsstövlarna på sig.
Så gav hon sig ut i stormen för att visa, att hon ville
något, att hon vågade trotsa. Stormen slog omkull
henne flera gånger i drivorna. Jag skall ned till stallet,
föresatte hon sig. Hon kom dit och lyckades få upp
stalldörren. Hon gick in. Lyktan med dess eländiga
belysning hängde och slängde i taket. Hästarna sovo.
Unghästarna hade lagt sig, men de gamla, stelbenta
stodo med hängande huvud. Ibland slog en hov emot
spiltgolvet med ett dovt ljud. Sigrid stod en stund och
såg på dem, försäkrade sig om att stallyktan icke skulle
ramla ned och gick sedan tillbaka upp till gården. Det
var riktigt härligt att känna snön piska i ansiktet. Det
var gott att få kämpa mot stormen.

När hon kom upp i biblioteket, hade modern vaknat.

»Kära barn, var har du varit? Jag undrade vart du
tagit vägen? Och så du ser ut», ropade hennes nåd.

»Jag var ute ett slag för att se till hästarna. Jag
måste resa till Stockholm i morgon för en viktig affär»,
sade Sigrid.

»Kära du, det var då ett förfärligt väder du får. Kan
du icke vänta med resan? Du kan icke ta dig fram för
snö. Nog kan du vänta.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free