Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gav till slut sitt ord på att hon skulle få föra doktor
Lindståls kista med sig vart hon ville.
Vad som sedan hände mindes Sigrid knappt. Hon kom
ihåg, att hon fick närvara, när kistan togs ur jorden
och när den sattes i järnvägsvagnen, som plomberades.
Sedan blev det en lång och bråkig resa genom
främmande länder och över gränsstationer med trakasserier
i oändlighet. Ibland fick hon vänta en dag eller ett par
dagar. Papperen voro icke i ordning. Då gick hon nere
vid stationen och väntade tills hon såg vagnen kopplas i.
Hon övergav honom icke. Hem med honom skulle hon.
Hon öste ut pengar för att komma fram. Den dag, när
hon såg den plomberade vagnen föras ombord på svenska
färjan i Sassnitz och hade Erik under den blågula flaggan,
då först blev hon lugn.
Äntligen hemma på Bj urnäs sökte hon upp prästen i
församlingen. Hon anförtrodde honom, att hon fört med
sig en vän till familjen för att bisättas i Bjurcronornas
gravkor. Han gjorde inga svårigheter. Han kom till
Bjur-näs, och en dag i slutet av februari jordfäste prästen det
biomhöljda stoftet av doktor Erik Lindstål i närvaro av
Sigrid och några av gårdens folk, som utan att vara
inbjudna infunnit sig.
För farbror Gustaf och Greta omtalade Sigrid dagen
efter enkelt och naturligt, att hon i Paris fått höra att
en god vän till familjen stupat och att hon, eftersom han
icke efterlämnade några anhöriga, hade fört hem honom
för att bjuda honom en vilostad på Bjurnäs.
»Doktor Lindstål? Doktor Erik Lindstål?» frågade
farbror Gustaf. »Jag kan icke erinra mig, att jag träffat
någon doktor Lindstål hos er. När var han sist hos er?»
Sigrid såg honom rätt i ögonen.
»Strax efter pappas död», sade hon. Hon visste med
sig, att i den stunden talade hon sanning fullt.
»Det var vackert gjort av dig, Sigrid.» Han klappade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
