Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne på axeln. »Man skall icke överge sina vänner
varken i liv eller död», tilläde han omisstänksamt.
Sedan ville han ha henne att berätta om hur det såg
ut i utlandet. Hon var mycket fåordig, och när han
frågade, om hon rest blind genom länderna, svarade hon,
att det fanns ingenting att se. I den ena staden var flera
hus än i den andra. Människorna sågo icke glada ut
någonstädes. Allihop sågo ut som om de förlorat något,
som de aldrig skulle finna igen.
»Ja, men du ser åtminstone nöjdare ut», sade patron
Boström, »fast du magrat. Det är allt rart att vara hemma
igen du, Sigrid! De därute har ingenting att lära oss,
det vet jag förut.»
»Johan och jag skall i alla händelser ut en gång! Det
har vi kommit överens om för länge sedan», förklarade
Greta högt.
»Du hör vad tant Sigrid säger! Inte är det
någonting att se.»
»Ja, hon, som reste ensam! Man skall vara två. Eller
hur, tant?»
Sigrids mörka, blå ögon blevo ännu mörkare. Hon
böjde sig fram och kysste Greta.
»Jo, man skall vara två», viskade hon.
Den kvällen gick Sigrid, när hon kom hem till
Bjur-näs, ned till kapellet. Hon stod länge utanför
järngrindarna och såg in i gravkorets natt. Där var kallt och
hemskt och tyst, men det kom dock en svag doft av
hyacinter och rosor genom mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
