Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Abackern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inpå ngns ägor. 2. plöja slut på. II.
refl. Sich ~ trötta el. arbeta ut sig med att
plöja. A~, n, A-ung, f -en inkräktning
(med plogen) å annans jord.
abaichen, se abeichen.
Abakus [a:ba·kʊs], m - - ark. abakus,
täckplatta. -blume, f -n ark. rosett å en abakus.
Abälard [a·bɛ·′lart], m npr Abelard. -isch
[a·bɛ·′lardɪʃ] a enligt, efter Abelard.
Abalienation [ap- el. aba·lĭe·na·tsĭ′o:n], f
abalienation, a) äv. överlåtelse, avhändande,
avyttring, föryttring, b) äv. avvändande,
fjärmande.
abalienieren [ap’a·lĭe·′ni:rən], tr abalienera, a)
äv. överlåta, föryttra, avhända, b) äv. göra
främmande el. avog, avvända, fjärma.
abänderbar [ap’ɛndərba:r], se följ.
abänderlich [ap’ɛndərlɪç], a 1. föränderlig.
2. gram. böjlig. A~keit, f -en föränderlighet.
abändern, tr 1. förändra, ändra, ändra om.
Seine Meinung ~ ändra mening el. åsikt;
sich seinen Rock ~ lassen låta ändra sin rock.
2. avhjälpa, rätta, beriktiga, t. ex. e-n Fehler,
e-n Irrtum. E-n Übelstand ~ avhjälpa ett
missförhållande, ett ont. 3. ändra. Ein
Urteil (in höherer Instanz) ~ upphäva en dom.
Abänd[e]rung, f -en 1. förändring, ändring,
omändring. ~ der Aufschrift post.
adressförändring. 2. jur. upphävande. 3. vetensk.
artförändring, avart. -s|antrag, m -[e]s -e†
ändrings-, förbättrings-, tilläggs|förslag, polit.
äv. amendemang; jämkningsförslag. a~s|-
fähig, a som kan ändras. -s|vorschlag, m
-[e]s -e†, se -s|antrag.
Abandon [abã·′dɔ̃:], m -s -s sjör. avträdande
av (fartyg el. gods), abandon. a~nier|en
[abã·dɔ′ni:rən], -te -t tr prisgiva, avstå
från, sjör. avträda, abandonnera. -nierung,
f -en sjör. abandonnering. -nist, m -en -en
sjör. en, som avträder.
abängsten, poet., se abängstigen.
abängstig‖en, I. tr i hög grad oroa,
skrämma upp. II. refl. Sich ~ vara i stor ångest,
bliva utom sig av ångest. A-ung, f -en
ängslan, ångest, oro, skrämsel.
abarbeit‖en, I. tr 1. arbeta bort, avlägsna.
Die Äste vom Stamme ~ kvista [av] ett
träd. 2. E-n Stamm glatt ~ renhugga ett
träd; e-n Stein ~ släthugga en sten.
3. E-e Schuld ~ arbeta av en skuld; alles
abgearbeitet haben ha arbetat av allt. 4.
arbeta färdigt el. slut, fullgöra el. fullborda
(genom arbete). Sein Pensum ~ fullgöra
sitt pensum. 5. Blumen vom Muster ~ sy
av blommor efter ett mönster. 6. ⚓ Schiffe
~ taga el. göra fartyg flott, få fartyg av
grund. 7. uttrötta. Ein Pferd ~ tröttköra
en häst; sich (dat.) die Finger ~ alldeles
arbeta ut sig, arbeta sig fördärvad. II.
refl. Sich ~ arbeta el. slita ut sig; ich
arbeite mich schon lange bei (mit) dieser
langweiligen Sache ab jag har nu länge trälat
med den här ledsamma angelägenheten;
abgearbeitete Menschen utarbetade människor.
III. intr [h] om vin jäsa ut, klarna. A~ n,
A-ung, f -en avlägsnande; fullgörande;
flottagning: uttröttning; jfr föreg.
abärgern [-’ɛr-], I. tr reta gallfeber på. II.
refl. Sich ~ bliva sjuk av förargelse.
Abart, f -en 1. avart, biform, varietet. 2. *
bastard, vanbörding. a~en, intr [s] 1.
urarta, vansläktas, degenerera. 2. avvika,
variera. a~ig, a urartad, vansläktad. -ung,
f -en urartning.
Abartikulation [ap’arti·ku·la·tsĭ′o:n], f -en anat.
exartikulation.
abäschern, I. tr. skura med aska. II. refl.
Sich ~ F gno sig fördärvad; abgeäschert i
upplösningstillstånd; er hat sich beim
raschen Laufen abgeäschert han är alldeles
utpumpad el. förbi el. som en trasa efter
den hastiga språngmarschen.
abäsen [-’ɛ:zən], tr jakt. avbeta.
abäst‖en, tr kvista, avkvista. A-ung, f -en
kvistning.
Abäsung, f -en jakt. avbetande.
Abatjour [aba·′tʃu:r], m -s -s ark. aba[t-]jour,
1. ljudglugg (stängd med utåt sluttande
ribbor el. tvärslåar). 2. ljusöppning (källarglugg,
fönster) vars sidor slutta utåt; lampskärm.
abätm‖en, tr ⚙ kem. avröka. A-ung, f -en ⚙
avrökande.
abätzen [-’ɛtsən], tr 1. ⚙ fräta av el. bort.
2. läk. bränna, tuschera (med kaustikum).
abäugeln, tr 1. F e-m etw. ~ a) avlocka ngn
ngt genom vänliga el. inställsamma
ögonkast, titta el. smila sig till ngt; b) läsa ngt
i ngns ögon. 2. jakt. flyktigt besiktiga. Ein
Revier ~ hastigt besiktiga, genomsöka ett
jaktområde.
abäugen, tr, se abäugeln 2.
abäußer‖n, tr jur. * avhysa, vräka. A-ung,
f -en jur. avhysande, vräkning.
abb. förk. mus. = abbassamento.
Abb. förk. = Abbildung.
abbacken, I. tr baka färdig. II. intr. 1.
[h] baka färdigt, avsluta baket. 2. [s] Das
Brot ist abgebacken brödet är för hårt
gräddat (skorpan och det mjuka ha skilts).
abbaden, I. tr 1. bada av [sig], avtvätta.
2. 20 Billette ~ bada upp 20 biljetter. II.
refl. Sich ~ taga sig ett grundligt bad.
abbagger‖n, tr ⚙ uppmuddra. A-ung, f -en
⚙ uppmuddring, muddring.
abbaken, tr ⚓ utpricka.
abbalgen, I. tr 1. äv. abbälgen flå skinnet av.
E-n Hasen ~ flå en hare. 2. taga skalet av,
om ärter sprita. II. refl. Sich ~ slåss, tills
man blir trött. Jfr balgen.
abbamsen, tr ⚙ garv. Felle ~ bulta el. klappa
skinn.
abbarbieren, tr avraka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
