Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot flygeln och henne. Hon måste stanna, men
hennes häftigt skälvande lemmar skulle mot hennes
vilja förråda den sinnesrörelse åsynen av Johan
Ti-deman förorsakat.
Om han endast varit ful! Men o, det var än
värre. Det klumpiga, osköna huvudet med det
grova, gulbleka ansiktet, omgivet av långt, svart,
stri-pigt hår, vaggade utan rytm på en kort hals, vilken
strax tog av i nacken som mot en uppförsbacke, en
vasst utskjutande puckel. Eljest var gestalten tunn
och lutande som en vissnad stjälk. De stor skorna
med de tarvliga spännena hade både lappar och
revor, och rocken borde helst dolts för maj solens
glans.
”Detta är min yngsta syster, Hedvig”,
presenterade Anders.
Tideman betraktade med djupa, kloka ögon den
unga flickan, som neg blygt och nöp med sina vita
fingrar i den högröda kjolen.
”Ödmjukaste tjänare, mademoiselle”, sade han,
och väntade kanske ett välkommen av henne, men
när detta uteblev, gled ett bittert, självironiserande
leende över den sjukligt infallna munnen, och med
en tvär åtbörd gick han förbi henne in i flygeln.
Hedvig rusade snyftande och olycklig ned i Vibys
stora trädgård, där torvbänken under den nylövade
hängbjörken tog emot henne och uppsög de heta
tårar hon fällde över sina ögons fåfängliga lust och
sitt sinnes gensträvighet.
Det dröjde ett par dagar, innan Hedvig återvann
jämvikten och kunde deltaga i familjens måltider,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
