Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bror Karl led beständigt av sin tryckta ekonomi, sin
svåra frossa och sitt mycket olyckliga och sombra
äktenskap. Syster Maja-Stina styrde och ställde
med sitt, förnöj dast, om hon icke betungades med
annat, och stackars syster Greta-Lisa hade, nedbruten
av sin kärlekssorg, lämnat detta jordiska.
Det var då till Hedvigs omsorger gamla mor var
överlåten. Hon böjde sig ned och kysste
vördnads-fullt den skrynkliga, dävna handen. Tårarna ville
bryta fram, men hon tvingade dem tillbaka och
försökte erinra sig något amusant att relatera.
Fru Kristina ville gärna höra berättelser om den
lille prins Gustav, det adorabla barnet, och hans
guvernör, excellensen Tessin, som var enchanterad av
sin höge elevs kvickhet, plägade omtala små apropos,
när Hedvig någon gång gjorde honom sin
uppvaktning.
Söta mor hade varit för sjuk att höra de lustiga
historierna om prinsbarnet han sist förtalt.
När Hedvig lett modern till fönstret och
serverat henne ett glas mjölk med skorpor, började hon i
munter ton den lilla anekdoten om prins Gustav,
som inne hos sin höga fru moder råkat snubbla och
falla på näsan, varför han bekommit bannor, vilka
han dock replikerat med ett fyndigt:
”Nej, jag föll inte, utan jag lägger mig bara för
mammas fötter.”
Fru Kristinas ansikte ljusnade, som hade hon
hört den älskvärt jollrande rösten inne hos sig i
kammaren, och för ögonblicket tycktes hon ha för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
