Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Om Han komme i dag —”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ger nattens mörker, så genomtränger den
all-vetaiulcs eldsblick ett människohjärta så att
inte ens den hemligaste tanke kan döljas.
Det kunde ju också hända, att Persson
blivit dödad av åskan. Det kunde hända, att de
aldrig mer skulle träffas. Trots sin oro
vågade inte Elov lämna milan och ge sig ut på
spaning. Det var
f. ö. ingen idé,
ty skogen var full
av slingrande
stigar, och det var
inte så gott att
veta, vilken väg
han gått. Men
medan Elov
arbetade och
vakade ropade han till
Gud om
förlåtelse för alla
synder och brister,
om nåd att lugn
och glad kunna
möta Herrens
stora dag och om
möjlighet att än
en gång få träffa
sin arbetskamrat
och i någon mån
få gottgöra vad
han brutit.
Det började
ljusna i öster, när
Persson äntligen
kom med
mjölkkrukan.
»God morgon, pojke», hälsade han. »Du
trodde väl, att åskan slagit ihjäl mig. Men
■det var så att korna stannat borta i skogen,
så jag höll aldrig på att få någon mjölk.
Sedan började åskvädret, och de övertalade mig
att stanna tills skuren gått över. Det var dumt
av mig, ty den ena skuren har ju avlöst den
andra och jag är genomvåt i alla fall. Men
säg mig, hur har du haft det. Du ser blek
och trott ut. Är du rädd for askan?»
»Jag har inte varit det förut. Men i natt
har jag varit på ett väckelsemote vars make
"Vi ha det i alla fall bra, du och jag."
jag knappast varit med om. Stormen har
sjungit och åskan predikat om Herrens
tillkommelse. Den har talat om vikten av att
alltid vara redo, ty den stund vi icke mena
kommer Han. Och på den dagen skola alla
hjärtats tankar vara uppenbara och allt vårt
verk skall prövas i eld. Ja, käre Persson, jag
har kommit
underfund med, att
jag nästan
kommit på sidan om
den rätta
grunden, och jag
fruktade, att jag
hörde till dem
som skulle
lämnas kvar. Förlåt
mig, att jag inte
har varit som jag
borde!»
»Käre vän, jag
har nog varit
mycket
oförstående mot dig
också», mumlade den
gamle.
[-Morgonrodnaden-]
{+Morgonrodna-
den+} glödde i
öster. Regndropparna hängde likt
självande tårar
på trädens
grenar. Röken från
milorna smög sig
tyst och stilla in
genom skogen.
Sida vid sida gingo de båda männen mot
kojan. Regnet hade slagit in genom tak och
väggar och det rann små vattenbäckar över
golvet.
»Det är en skröplig hydda det här»,
anmärkte Persson godmodigt. »Men vi ha det
i alla fall bra du och jag, ty vi få bo i den
fasta borg, som heter syndernas förlåtelse.
Där behöva vi inte frukta, när stormen viner
och åskan går. Guds nåd allena är vingarna
som bära oss den stund vi få ila vår Herre
till möte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
