Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Den Underbara Synen.
.Jag Æphiel stod engång vid Ulai strand,
Der elfven sig kring höga Susan vande;
Ung var jag då. Det friska lifvets brand
Uppå min kind sin första rodnad tände.
I djup åskådning sänkt, min blick jag höll
På strömmens fors, som utför fjellen föll.
Och som jag stod, och stundom kring mig såg,
Hur våg på våg i vilda farten hvälfde,
Än hur mot skyn den steg, än nedsänkt låg
Bland böjda träd, som öfver vattnet skälfde,
Och huru solen sjönk i vestern ned,
Och glesa strilar öfver grönskan spred.
Ur vattnet då en färgad båge rann
Så stilla upp, och öfver elfven räckte
Sin granna bro, som uti lågor brann,
Och fram till ett palats sin ände sträckte;
En underklang steg utur djupet opp,
Och hvirflade kring vågens gyllne topp.
Så mägtigt drogs min sjal af längtans hand,
Af synen, som jag såg, och harpäns toner.
Jag steg på bågens guldbeglänsta rand,
Liksom jag gått till högre verldars zoner.
Snart jag till andra strandens bäddar hann,
Der jag palatset för mig öppet fann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
