Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
månen.
Hvart öga ser solen och prisar dess glans,
Men Tå blicka upp till den nattliga krans,
Den snöhvita boll, som på skyarne hänger,
Och nätterna om öfver himmelen svänger.
När månen är klarast på molnfästets rund,
Då sluter oss alla i famnen Jon Blund.
Vid talgljus två älskande sitta och spå,
De suckande se på hvaran då och då.
Vid oset från saxen de kyssa hvarannan,
Och dricka kusinskål ur eneträds kannan.
De se ej, att månen vid källornas vyss
At myrten och blomman fördelar sin kyss.
Om natten artisten sig sträcker på bädd,
Och glömmer att månen på himlen står klädd,
Och målar och ritar på sjöar och länder
De grannaste taflor, de hvitaste ränder,
Ja, tecknar och penslar, när minst han det vet,
De fagraste bilder på kammarns tapet.
Poëten i natten på säng utaf strå
Förgäter att Alferna dansa just då,
Att nattvakan stämmer till sånger sin tunga,
Att neckar på silfrade vågorna gunga;
Orörlig han hvilar, med ögat i blund,
Och känner ej kyssen af mån på sin mund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
