Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Korsvägen eller det Opårfifttnade Mötet.
Jag stod vid Carlmark, hvarest fyra vägar
I kors sig skära. En åt slättea bär
Till Blåa Porten, der man godt sig plägar;
Den andra stryker Listonhill helt när,
En tredje fram till Rosendal sig svänger,
En fjerde rakt på fader Bellman tränger.
En rigtig korsväg, der, om nånsin, gastar
Och troll och spöken böra visa sig,
För nota bene den, som ärligt fastar
Och strupen vaktar från förderfvets stig;
Så väl från abborn vid den Blåa Porten
Som Davidsonska punschen, känd i orten.
Så var med mig. — Re’n soln i nedergången
På Framnäs speglade sin afskedskyss.
Ej mer i skogen hördes fogelsången,
Blott här och der i lofven vindens vyss.
Hvar ros stod lutad på sin veka stängel,
Som, i begrundning stadd, en ljusets engel.
Doft hördes aftonklockan ifrån staden.
På poppelns krona daggens perla föll,
Och öfvergöt med glans de dufna bladen;
På hafvets bölja solen spännet höll.
Der låg den mörkblå slätten lik en spegel
Och stilla, såsom svanor, alla segel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
