Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Jag uppåt vandrade min stig helt sakta.
Än emot himlen vände sig min syn
De gyllne molnen hänryckt att betrakta,
Som spridda hvilade kring vesterns bryn.
Än såg jag ned till böljans glimt i sunden,
Än på ett träd, en ensam ros i lunden.
Då efter mig ett prassel lät sig höra.
Jag såg mig om: en mansfigur det var.
Nå, tänkte jag, ej slikt din gång må störa,
Han går till höger, du till venster drar.
Men nu han framsteg och sin hälsning gjorde,
Och så, med blicken vänd på mig, han sporde:
"Ar detta Djurgåln?" — Ja! — "An dessa vägar,
Som skära så i kors, hvart bära de?" —
Hvarthelst man vill, och der man godt sig plägar,
Allt efter smak och egen böjelse. —
"An bygnan der, det lilla, gröna tjellet?" —
Det Carlmarks är, konditorns uppå stället. —
"Hvems är den bysten?" — Huru dum den stöfveln!
Jag mumlade. — Hvad, vet ni intet det?
Den bysten der på höjden? — "Ta mig bof vein,
"Jag detta vet," så hostande han lät. —
Har ni ej nånsin hört om Bellman ordas?
Var aldrig ni bland antalet af smordas?
"Ha! är det Bellman, han, det stora snillet,
"Som hög och fullväxt framgick på en gång,
"Han den förnämste, ypperste i gillet
"Bland drufvans skalder, så i spel som sång?" —
Visst är det han, min vän, och ingen annan;
Se blott på lagern der kring krönta pannan! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
