Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Med Raab benämnd, en jovialisk ture,
Han Bellman sjöng i tjusande behag.
Om än ban lefde, ni visst genast skur©
En krans åt honom af det skönsta slag.
Så outtröttlig i sin sång, den rika,
Han var som presten N—n att predika.
Med sann mimik förband han glada sången:
Än var han Movitz, än en Ulla, huld,
Än Dunderbom i åtbörder och gången,
Än brodern Löfberg, känd för stryk och skuld.
Än Södertelje han på fyra ställde,
Och på en gång båd grymtade och gnällde.
Och länge, länge skall hans hugkomst firas
Af vänskapen, och kring hans kära grift
En majfrisk krans af saknans händer viras,
Och sorgens tårar fukta runans skrift. —
"Var han er vän," så afbröt vandringsmannen? —
Om han det var? Visst var han det, för fannen! —
"Sen ni mig lärt en Brikollist begripa,
"Säg äfvenväl, hvad är en rabulist?
"Jag derpå är sä klok, som vattnets vipa
"Pä orsaken till dimma, storm och mist.
"Säg, kommer rabulist af Raab i tiden?" —
Det var då hin till karl att vara vriden.
En rabulist det är en mörksens slända,
Som ej kan trifvas i Guds klara dag,
Som hvarje qväll mot rutor vill sig vända,
Och dem slå sönder med sin vinges slag.
En rabulist är den, som far och surrar,
Och hvisslar hela natten om och hurrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
