Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<133
I all naturen, öfver sjö och land,
Från örnen, der bland molnen fram han seglar,
Till obemärkta myran i sin sand.
Och makar möta åter sina makar
Med sång och återsvar i dagens sken.
Den väckta böljan sig i vassen skakar,
Att ila ut på rymden mer ej sen.
Kring kullen i sin ståt sig visar bäcken
Med silfverschärp, och jollrar som ett barn.
Den trägna spindeln väfver flinkt i häcken,
Från gren till gren, sitt perlbeströdda garn.
Nu först har allt fått lif och färg och anda,
Och kraft och mod och rastlös verksamhet.
Nu först kan himmelskt sig med jordiskt blanda
Af luft och ljus och fröjd och salighet.
Det dufna sinnet dunstat hän med dimman,
Den tröga tanken bort med natten flytt,
Den skumma blicken tänds med morgonstrimman,
Och känslans slappa nerf blir spänd på nytt.
Så i naturen ljuset uppenbarar
Sin höga kraft, att tända lif i allt.
Det jord och himmel i sin glans förklarar
Och värmer upp, hvad der var dödt och kallt.
På samma sätt är ock i menskoverlden
Det ljus, som lyser och som värmer der,
Det andens ljus, som leder oss på färden
Igenom lifvets vexlande besvär.
Ja, med upplysning, som harmoniskt stiger,
Och ut sig breder öfver andens rymd,
Sig menniskan till frid och frihet viger,
Ej mer af villans hemska dimmor skymd.
Det mörka chaos, brytes; tunga natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
