Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<256
Ty hvad är sången? Klangen ej, som tjusar
Ett djuriskt sinne med sin låga ton,
Begären lockar, smeker och berusar
Och hymner stämmer inför lustans thron;
Ej detta spel, som dygd och oskuld hånar,
Och endast drägten utaf konsten lånar, —
Men ej dess skönhets sanna drag och lif,
Till lumpet pris för dårars tidsfördrif.
Så var ej du, begråtne sångarbroder!
Ej så din luta här i stoftet klang.
Djupt kände du, att dygden blott är moder
Till allt, hvad konsten äger högt i rang.
Att skönhetssinnet, liksom skaldegåfvan,
Likt dagens ljusflod komma ifrån ofvan,
Och, hvad från det ej lånar ton och sång,
Är jordiskt och förkastligt på en gång.
Ej för den lystna hopens fikna blickar,
För stundens korta njutning eller kraf,
Naturens konung sina gåfvor skickar,
Och strör sin gudaprakt kring land och haf:
I blommans färgspel på de gröna ängar,
I källans glitter, bäckens silfversträngar
Och fjellets topp, hvars snöbetäckta glans
Bär öfver moluen himlens gyllne krans.
Nej, för att menskan lyfta utur gruset
Och lära henne se i allt en Gud,
Steg lifvande till jorden himlaljuset,
Steg ifrån höjden tusen stämmors ljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
