Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<57
Med hvarje morgon dessa budskap komma,
Att huldrikt mana alla ädla, fromma
Och rena bröst till dyrkan af den magt,
Som så i allt sin gudaskönhet lagt.
Så ock med sången. Ve, om han förglömmer
Sitt höga värf för jordens glittergrus,
Förspiller kraften, känslans flöde tömmer
Till offring blott åt stundens korta rus!
Ovärdig då det kall utaf naturen,
Hvartill han född och korad var och buren,
En ljusets fallna engel blott han är,
Som, hvart han går, sin straffdom med sig bär.
För sådan flärd och sådan sanslös yra,
Som tär sig sjelf i dårande begär,
Ej stämde han till sånger upp sin lyra,
Hvars gömda aska vi begråta här.
Ej den kaskad, som grannt för ögat spelar,
Men faller ned och intet duggregn delar
At markens ros, han var — en gyckeldröm;
Nej, denna klara, friska vattuström,
Som på sin yta dagens konung speglar
Och himlens blå och stjernans milda glans,
Och som, hvarthän han genom fälten seglar,
Välsignande befuktar gräsets krans,
At vandrarn bjuder svalkande sin bölja,
Och, der han går bland fjellar att sig dölja
I underjordiskt, hemligt, stilla lopp,
Sin guldsand kastar uti dagen opp.
Dahlgrens Saml. Arletén. fi. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
