Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<312
Och när dagen slår,
Och sin mantel slår
Kringom träd och fält,
Lika gladt och sällt
Svanens lif förgår.
Men snart kommer mot oss den vintriga man
Med frostiga lockar och hår;
Och Bore, den jetten, så heter han,
Som isig på fjällarne står.
Han andas, — och lofven falla sin kos;
Han pustar, — och blek blir hvar ros;
På böljan han slår, —
Och stelnad hon står.
Derför
Tralala!
Nu vår chör
Tralala!
Sig beger till de sydliga ängder och fält.
Der är Floras tält,
Der dansa Venus och Bacchus ikring,
Vid vindars och blåklockors bing.
Systrar, friskt på
Låt det gå
Genom luften blå.
Låt det fortare gå!
Se så!
Hedborn (då han får se Atterbom, i exstas). Ha,
gudomlige Apollo! nu förstår jag din Boraeus och din
himmelsblå sky och min luftfart. Hvilken gudablick, att så här
mellan himmel och jord få omfamna det käraste jag vet, och
det i glorian af Schellinc/, Jean Paul och Tieck!
Flux hoppar han ur svanornas triangel, hvilka stadna i en ring kring
sällskapet, och sluter sig i Atterboms armar. Jean Paul kastar
härvid upp i luften en medvurst, som i fallet fångas af en hök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
