Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alma.
Dä steg ner i dalen med lyran i handen
En sångare, liflig och munter och glad;
Han satt sig på klippan, helt nära vid stranden,
Der solen nyss stigit i ljummande bad.
Hans lockar helt sakta berördes af vinden,
I ögonen lyste en blixtrande vår,
Och hälsan besmyckade ynglingakinden
Med rosornas purpur och känslornas tår.
Mot fästet han blickade, stämde sin lyra;
De dallrande tonerna hoppade fram
Så lätt, som på liljeäng uti sin yra
Kring modren de lekande, snöhvita lamm,
Och vekhet och oskuld, och kärlek och gamman
I tonerna smekte som dufvor hvarann.
Melodiskt, som bölja på bölja, tillsamman
De följdes och klingade således an:
"Hvar är den väna, som mitt öga söker,
När dagens sol på fästet tindrar opp,
När hon mot vesterns rymd sitt guldspann kröker
Och i dess famn fullbordar banans lopp?
Som än jag letar uti nattens sköte
Bland stjernorna i firmamentets sal,
Och när mig sömnens gudom trädt till möte,
Än kring mig gycklar uti drömmars qval?
O! om hon viste, om hon endast kände,
Hvad mägtig låga detta bröst förtär,
I hennes hjerta samma eld sig tände,
Som nu min plåga och min vällust är:
Med blick i blick vi skulle sammanfalla,
Som tvenne speglar mot en enda sol,
Och denna sol vi skulle kärlek kalla,
För evigt lysande vår lefnadspol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
