Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
D. Hall, håll, håll! Hvem var det, som skrek så?
Alma.
Jag hörde ingen skrika, nådig lagman!
D. Jag frågar, hvem det var som skrek så j versen —
var det den der häradshöfdingen, som ropade på Alma?
Alma.
Ja, nådig lagman, det var det.
D. Nå, vidare, vidare!
Alma.
I)å sprang det en ljusglimt tvärsöfver de vågor,
Likt ilande blixten ur molnenas rand,
Och nu uti böljande, flammande lågor
Stod tindrande sjön ifrån strand och till strand.
Och skenet deraf uti lundarnes toppar
Grannt fladdrande for, som i morgonens stund
Det ljus, som förgyller de daggstänkta knoppar,
Dem natten nyss kyst med sitt afsked på mund.
Och lekande, smekande gnista vid gnista,
Likt stjerna vid stjerna i midnattens hvalf,
Här hoppade framåt, den första som sista,
En hvar lik på ängen en dansande alf;
Men under, likt känslan, som hvälfs i ett hjerta,
An hafver, än sänker den suckande barm,
Sig rörde en svallning af fröjd och af smärta
Med flägt öfver ytan, an kylig, än varm.
Och stjernan en strimma drog ned från sin himmel,
Ett silfverband glänste i midnattens stund,
Med himmelen knöt det sjöböljornas hvimmel
Tillsamman i evigt och kärligt förbund;
Då flög det en suck genom rymdens eoner,
Så djup och så smärtfull, men salig ändå —
Straxt hördes allt närmre, i tjusande, toner
Guldharpor i stjernströdda midnatten slå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
