Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nu utur böljorna uppsteg en snäcka,
Till färg och till form lik en utsprucken ros;
Lik morgonens sken, som sitt skimmer ses sträcka
Längs himlen,, när natten nyss flyktat sin kos,
Så brann hon på vattnet, lik efter den ömma,
Den första, den himmelska kyss på en mund,
Der purpurn i lågande flammor ses strömma
I ljuflig förtjusning en salig sekund.
Men skönare, skönare var dock att skåda
Gestalten, som leende stod deruti:
Hvar form och hvar blick tycktes enigt förråda
Den högsta, den ljufsta af all harmoni.
En slöja af silfver smått böjdes för vinden,
Lätt lagd öfver skuldran, hon vimplande flög
,Med, fliken än öfver den rosiga kinden,
Än ned uti svanbarmens drifva hon smög.
Och ögon — o, himmelska, eviga magter|
Hvar letas desamma, de tjusande blå?
Bland stjernornas hvimmel i luftrymdens trakter,
Bland fältens och dalarnes gullblommor små,
I daggens kristall, som i morgonen glindrar
Med vexlande färgspel, än när och än fjär,
I källan, hvars spegel mot fullmånen tindrar? —
Förgäfves, förgäfves man söker dem der.
Och nu, som till helsning, sitt hufvud hon böjde,
Och snäckan stod still, som en neckros i våg.
Sin stämma melodiskt i natten hon höjde,
Deri en oändlighet tjusande låg.
Ej näktergalsstämma, ej klingande luta,
Ej spelande, harpa, var ljudet, som klang:
Långt högre än dessa, så ömt de än gjuta
Sin ton, hennes stämma längs vågorna klang:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
