Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
N:o 4.
Kommentarier öfver månskenet i Haga den 5 September 1819,
vid höstlöfvens fall, Brunsvikens spegel och glasens
klämtning på stallmästargården.
Liigger ej Haga i månskenet lik en naken, blygsam flicka i
chemisens hvita silfverskir? Bergen äro hennes nattduksbord;
Brunsviken toilettspegeln, behängd med ett tunnt, skimrande,
genomskinligt flor; Kräftriket köket, der ännu kammarpigorna
slamra med diskarne. Ligger ej Haga, mine bröder, der i
det darrande, retande månskenet, som en suckande flicka,
med halföppna ögon, med handen under kind? en flicka,
framför hvilken Gud sjelf, vid hennes anblick, gråtande skulle stanna.
Se! kullarne häfva sig och andas, liksom lefvande bröst. Hur
skönt hon slumrar! Hennes krona hänger deruppe i skyn,
den gula af höstlöf utsirade shawlen ligger fladdrande vid
hennes fötter. Hur mildt hon ligger der och slumrar F
Stundom drar hon upp ögonlocken, och ur ögonen framglittrar ett
underbart månsken. Sjelfva Selene darrar vid denna åsyn af
förtjusning. Bäfvande röra sig vågorna, liksom fruktande att
hviska något enda ljud i hennes öra, för att störa henne i
de stilla tankarne. Lätt och näpet trippar vinden kring hennes
bädd, och kysser emellanåt ögon, händer och barm.
Hvilken jubelstund, hvilken afton! hvilken lampett i
naturens stora sal; hvilken gudakyss på naturens barm! Vågar
jag andas, vågar jag sucka! Allt utsträcker sina längtans
armar; äfven jag utsträcker dem, förnämligast till dig, du
allsvåldige; framför allt till dig, du själarnes själ, tankens
tanke, all poesies poesi, alla hjertans hjerta! Hvilken afton I
hvilken strålande glans! Jag kan icke gråta, icke
skratta, icke sucka; ty det är någon ting öfver alla tårar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
