Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■130
Vågar gå
I det gränslösa blå?
Tillbedjande,
Knäfallande
Blicka vi upp ur vårt grus
Till ditt lågande ljus.
Sol!
Vid vår pol
Helsad nu
Vare du.
Hell dig och din magt
Och din lysande prakt!
Alla, alla
Vi dig kalla
Fader, ty du i ditt sköte bär
Hvarje väsen, som på jorden är.
Svanorna aftåg® under sång. Solen vinkar åt hafsguden och Aurora.
Han talar.
Maj, min dotter så skön, med våren, sin korade fästman,
Kommer i dag till mig, förd på en gyllene char.
Derför min vilja är, att allt i himlen, på jorden,
Skall med gamman begå denna högtidliga stund.
Skynden till Djurgålns park, tillreden prydliga sängar,
Lifven hvart hjerta till fröjd, hurra och jubel och sång.
Snart anländer jag dit i vagnen med lågande hjulen,
Förd af gnistrande spann högt i den luftiga sky.
Här två spiror jag ger, med glimmande guldet beslagna,
Väcken med deras kraft slumrande andarne opp.
Lössen i vågor och dal och is-omgjordade bäckar
Fängslade skaror med kraft åter till frihet och fröjd.
De emottaga spirorna och aflägsna sig vördsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
