Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■186
Jag spatserade framåt; då förnam jag några i luften
hastigt framsväfvande toner, likasom af änglaröster:
Alla blomstrens klockor på den gröna stig
Vid musikens klara toner rörde sig,
Bäcken, hvilken bar på barmen solens bild,
Spelte som en nystämd luta, ljuf och mild.
I blinken såg jag framför mig en den gudomligaste skara
af tärnor. Alla buro guirlander af guldvifvor, syrener,
liljekonvaljer och förgät-mig-ej. De började att dansa, och
ringen förde mig vid hvarje omsvängning allt längre bort.
Bakom de genomskinliga lofven stod solen lik en skimrande
engel. Musiken fortfor. Allt mera domnade mitt hjerta, allt
mera inslumrade det i de ljufvaste drömmar, alltmera försvann
jorden med sin omgifning från min syn. Jag vaggades på
skyar, och for öfver solar och stjernor, tills jag mötte en
himmelsk gestalt midt ibland dessa solringar. Han rörde sin
harpa. Melodierna trängde sig igenom hela naturen, och jag
tyckte mig sakta bortdö i en salig förtjusning.
Nu blef allting åter tyst. Solen hade gått ned; dess
purpurslöja brann öfver skogen. Kring ängarnes majstänger
hade fjärilarne upphört att dansa. Tulpanerna i sina röda
bombasinsklädningar, de små förgät-mig-ej i sina blåa
hem-väfda tyger, vindarnes slänggungor blåklockorna,
parterrernas banérförare stormhattarne, insveptes i ett eldrödt skimmer.
Luftens damborstar, granarne, rörde sig ej mer. Den
silfver-hvita månen uppglänste på nattens fana. Småningom vaknade
mitt öga ur sina öfverjordiska drömmar.
På en högbröstad klippa satte jag mig ned; och såg
uppåt himmelen. Den bar en mängd glittrande stjernor i
sin venstra, och en purpurröd aftonrodnad i sin .högra hand.
Ur fjerran hörde jag denna sång:
Fantasus högst ibland gudar förtjusar,
Himmelens fält han med stjernor besår,
Jorden med blommor och majdagg och vår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
