Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■187
Och uti allt, hvad som rör sig, han brusar;
Lif och behag rinna upp i hans spår.
Öfver och under dig glimmar hans lyra,
Här ibland molnen på solgudens ö,
Der ibland stjernornas glittrande snö;
Här uti drufvornas sprittande syra,
Der på den stormande hafsgudens sjö.
Kallt, likt den grubblande månen i natten,
Mäter förnuftet betänksamt sitt lopp,
Tungt ibland skyar det hvälfver sin kropp,
Qvar hvilar mörkret på land och på vatten;
Fantasus vaknar och dagen går opp.
Minnet han vinkar, de flyktade åren,
Då du din trollverld af drömmarne fick,
Skådade under och lif, hvar du gick,
Broderligt hjerta hos blommande våren,
Systerlig huldhet i stjernornas blick.
Förd af det ljungande solspannets fålar,
Väcker han dagen till strålande lopp ,
Ögat, att blicka mot himmelen opp;
Der uppå molnen han sitter och målar
Englarne: kärlek och trohet och hopp.
Skuggar han taflan, det mörka och ljusa
Vexla i allt på den stjernströdda söm;
Lifvet är glädjens, är sorgernas dröm.
Än att förfära, och än att förtjusa,
Steg han ur tidernas brusande ström.
Liten i daggen, omätlig i solen,
Skiftrik i regnbågens glittrande sken,
Blixtrande uti den lysande sten,
Ros uti söder, isblomma vid polen,
Ar han densamme mångfaldig och en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
