Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■243
marker, krax krax på gardet, vof vof i skogen, sum sum
på ängen, pirr pirr i gräset, pling pling af koskällor, plask
plask i vattnet, pip pip i solskenet, drill drill i skogsdungen,
tjåp tjåp i trädgården, jam jam på bodtaken; så börjas skrål
på vägarne, knarr knarr af kärror, dunder af vagnar,
prassel af fallande löf, smäll i dörrar, etc. etc. — allt som kan
förnöja ögon, öron och sinnen. Emellertid drar du Bacchi
resflor öfver ditt ansigte. En ständig grönskande vår ler
framför dig, sjelfva gärdesgårds-störarne förekomma dig såsom
idel gröna Aronstafvar, ditt hus såsom Frejas gröna
sommarhus ; ja sjelfva korpen är grön för ditt öga.
Men du skådar ned på gården. Der går den stolta
kalkonen, ser på dig och vågar i sin dumhet smäda ditt majestät.
Hvad gör du? Du dömer honom från lifvet, på det han
må få inträda i ett glädtigare lif, såsom en behaglig rätt
på ditt gröna middagsbord. Så lefver en Rutoman. — Men
han lefver ännu vidare.
Huru liknar icke ditt bord Jupiters sköld, besatt med de
ädlaste stenar: glasen stå såsom én paradvakt rundtomkring.
Öfver bordet hänger en rundel af klingande glas, en
baccha-nalisk harmonika. Vid hvarje pust utifrån stöta de
tillsammans, medan du upphöjer ditt glas, och, rörd af klangen,
tömmer det i botten.
Men jag hastar till den ljufva skymningsstunden.
Silf-verglasen på himmelens blåmålade rutomannabord äro redan
uppstälde, och den eldröda duken, med sina guldfransar,
hänger från himlabordet ned öfver skogar och fjellar. Hvad är
natten på himlen utan stjernor, och skymningsstunden på
jorden utan en himmelsk flicka? Föreställ dig de tunga
silf-verpåsarne redan uppsläpade i den stora riksbanken, nattens
grafhvalf, sifferkarlarne, molnen, vandrande mellan dem, och
du sjelf försänkt i de ljufvaste, de mest himmelska
drömmar, omgifven af en eldsluft, såsom en solglans! Jag ser
dig spatsera med en englaskön flicka i qvällen. Se den
vå-giga, tjusande klädningen, som faller på hennes fot, lik ett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
