Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2U
vågigt moln öfver månens skifva, se hennes månskensfötter,
hennes ögons tvenne solar, hennes kinders öster och vester,
hennes armars tvenne liljestänglar, hennes barms kristallhaf,
de fagra lockarne, hvilka fladdra fint och behagligt som
skuggorna kring en sparrissang, det veka lifvet, smidigt som en
silfverback . . . hör sucken, lik en blommas för en fiäril eller
för månen, se pannan lik en vårdagshimmel och de
allragu-domligaste läppar, dem kärleken med en kyss först öppnade,
se dem lika en utsprucken ros, och säg mig, då du ser och
förnimmer allt detta, om du icke kysser och omfamnar för
en hel evighet. På sådant sätt är man en Rutoman.
Nu slutar jag min kommentarie, och vänder mig till
dagen.
Den sista Augusti Dickar nu farväl åt oss. Hans panna
är klar, som en riddare-rustning. Kråkorna hoppa i
rågåkern, Pomona har utlastat sin kärra, qvarnarne mala,
bränvin brännes och vi, vi sitta här
Utan besvär.
Just se så här,
Med glädtig air,
Vi dricka ett glas.
Hurra och table rase!
All ting må gå i kras.
Lefve rutornas kompani,
Som sugande bi;
Så länge en blomma är qvar,
Strunt den som spar.
I morgon kanske redan då
En eller två
Af oss
I dödens kaross
Rulla till grafven från flickor och glas.
Derför i dag
Görom med behag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
