Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
föreläsningen långt in på natten, hur jag borde skicka mig.
"Framför allt stöt dig icke med hennes nåd; kasta aldrig
tvättvattnet ut genom fönstret; ge dig ej i slangen med
tjenste-folket; läs väl igen om dina saker; kyss alldrig någon nåd
eller fröken på hand, blott dina likar, och putsa dig, när du
om middagarne går ned till herrskapets bord." — Halfsofvande
och med ett långsläpande: "Ja, ja," lofvade jag att noga
i-akttaga det föreskrifna.
Om morgonen vandrade han med min patron ut för att
bese ägorna. Jag satt under tiden på min trädstol och hade
ledsamt. Dörren öppnades och en tioårig gosse inträdde. Jag
kunde förstå, att det var min discipel, den ädla plantan,
hvilken min pligt nu ålåg att taga under mina händers vård.
Utstyrd i ett par gula bolstervarsbyxor och en melerad tröja,
hvarpå nämde plagg voro uppknäppte med’gula metallknappar,
framsteg han till bordet efter ett snäft: "god morgon, herr
magister," och frågade, i det han uppvisade en kortlek, om jag
kunde spela pass? Till en början något perplex öfver denna
ovanliga morgonhälsning, hemtade jag mig dock snart, och
förkunnade med en stadig ton, att långt bättre
sysselsättningar skulle upptaga vår tid, och att, hvad kortspel beträffade,
förvisade jag dylikt till drängstugan eller sophögen; hvarpå
jag tog kortleken och utkastade den genom fönstret. Röd, som
en kokad kräfta, i ansigtet, grep det adeliga blodet, utan att
säga ett ord, sin kaschett och tog sin reträtt ut genom
dörren. En stund derefter såg jag honom utanför fönstret
sysselsatt med hopsamlandet af de kringspridda Sibvllinska bladen.
"Detta är sålunda begynnelsen till vedermödan", tänkte jag.
Också sanningen, att säga, hade min discipel genast vid första
anblicken med sig något frånstötande. Temligen lik sin
älskade systers, var dock broderns näsa trubbigare och munnen
mera bred, med ett ord, han såg mig rätt ut, för att nyttja
ett provins-ord, som en snyffel.
På förmiddagen afreste min förmyndare, efter att hafva
emottagit bref till min mor och några bekanta. Christine var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
