- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Fjerde Delen. Prosaiska Uppsatser m.m. /
90

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

har annorlunda beslutat. Jag måste med verklig ledsnad gifva
läsaren denna underrättelse. Förlusten är väl icke stor; det
beklagligaste är med guvernanten, hvilken, oaktadt all sin
ansträngning, aldrig hann öfver tröskeln af kärleksgudinnans
tempel.

Ett liflöst ting och ett lefvande förorsakade detta missöde.
Vi vilja först taga den liflösa persedeln i förhör, nemligen
en gammal grön kakelugn.

Vintern kom, det vill säga det blef kallt, högt med
drif-vor, is på fönstren, rimfrost i håren och en viss rödblå färg
på näsorna. Under en sådan förbistring finnes ingen sällare
tillflykt än en kakelugn. Men för att göra sin tjenst, måste
han tillbörligen fodras. I min ordning var jag oförtruten att
brassa på. Det behöfdes äfven. Läsaren torde blott behaga
erinra sig det haklösa fönstret med sin segelgarnsstump och
den glappiga dörren. Hvad vargskinnspälsen på vinden
beträffade, gaf han ingen värma, der han hängde på sin spik;
han blef dessutom nedtagen, och sqvallret påstod, att hennes
nåd, som var plågad af ömkylda fötter eller podager,
brukade om nätterna insticka sina fötter i ärmarne. Härmed må
förhålla sig hur som helst; men kylan var så stark, att minst
två brasor om dagen fyrades på, och följden blef, att det
skröpliga kakelugns-belätet, alldeles likt det Daniel såg,
började spricka och falla sönder; röken gick ut genom alla
fog-ningar och man vågade icke mer elda. Hela huset vandrade
upp att se miraklet, och fru patronessan gaf genast befallning om
nedflyttning midtunder, samt kakelugnens skyndsamma
iståndsättande. Nu kommenderades framåt marsch med bord, stolar
och sängar. Hennes nåd anförde centern, jag den högra
flygeln. Den nya boningen kallades rum; men något skäl
dertill kunde man ej framgifva, med undantag af en glugg,
hvarigenom ljusstrålarne i ganska små portioner framsilades, och
det midt emot norden. Väggarnes beskaffenhet var sådan de
kommit ur naturens och byggmästarens händer, utan någon
rappning, med sin mossa emellan, och in i den timmersme-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/4/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free