Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Efter en stund: "men, min Gud, jag måste gå!" — "Dock
ej utan att betala hittarlön," bifogade jag. — "Jag hoppas, att
ni Sr nog billig att ej pretendera en sådan; näsduken är i
öfrigt af allt för obetydligt varde." — "Men," fortsatte jag, och
fattade hennes hand, "hur kan ni vara så grym."—"Grym,
i hvad afseende?" — "Ack, efter en så skön münförmörkelse,
skulle ni vara den enda, som lemnade mig utan ljus?" —
"Det förstår jag icke." — Nu hördes en röst ned på gården,
som ropade hennes namn. — "Min Gud, jag ar olycklig, som
så länge dröjt hos er, hvad skall man säga derom , hvad
skall jag göra!"—Hon drog sig åt dörren, stadnade och
lyddes.— "Jag måste gå," och med en öm ton: "god natt!" —
"Än hittarlön då," tillade jag; och, oförklarliga
dragningskraft, utan att vi visste deraf, hade vi kysst hvarandra.
Latt flög hon utför trapporna, några minuter derefter
kom sjelfva orgeltramparen , min discipel, med tunga, släpande
steg; innan han hunnit dörren, hade han rocken af sig och
halsduksknuten till hälften upplöst, och med sömnen i ögonen
stötte han emot en stol, öfver hvilken han tumlade ned i
såplöddersskålen, som den dumma pigan glömt att borttaga.
Så slöts den astronomiska natten, hvarpå följde en ganska
ljuf och intagande sömn.
Tredje Kapitlet.
Adieu, Altranstädt! Je vais à Suédej ton
sejour ne me plait pas.
CARL XII pä en fönsterruta i Altranstädt.
"Nå ändtligen, "utropar läsaren," synes vår romanhjelte
hafva kommit sig före. Här är redan fullt månsken och
dertill tvenne kyssar. Omöjligen kan det heliga tretalet
uteblifva, när redan två gått af stapeln." — Det vore visserligen
väl om denna fromma önskan gick i fullbordan; men ödet,
som blandar sig i allt, jemväl och företrädesvis i romaner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
