Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
hemtat, all den heder och ros han förstått att förskaffa sina
lärjungar, och isynnerhet den stora uppoffring af tid och
krafter, hvilka han slösat till ungdomens gemensamma båtnad.
Man blef alfvarsam, man började ångra sina förra önskningar,
man blef ledsen, och vid åtanken på skilsmessan fylldes ögat
med tårar och hjertat insveptes i en djup bedröfvelse. Från
boken upplyftade man ofta ögat med en öm rörelse på
läraren, under en tyst tanke: "ack! om du visste, hvad jag nu
känner huru hjertligt jag håller af dig, huru gerna jag
önskade sluta mig i din famn!" Härvid tillrade ej sällan en tår
ned i boken, hvilken man så skynsamt som möjligt torkade
bort med fingret, på det att ingen skulle blifva den varse.
Denna sinnesstämning intog efter hand alla, äfven dem hvilka
mest blifvit ihågkomna med riset, och kanske någon gång
orättvist erhållit en bestraffning.
Nu återstodo blott åtta dagar. Man trädde tillsamman
och öfverlade, huru man skulle begå den sorgliga afskedsfesten.
Efter åtskilliga förslag beslöts, att den sista morgonen låta
svartkläda skolrummet och kathedern, upplysa det så godt man
förmådde, samt öfverlemna till tacksamt farväl några afskedsverser, dem
en af gymnasisterna, som ansågs för ett snille, det vill säga han
kunde rimma, hade lofvat att författa. Man öfverenskom derjemte;
att alla skulle denna morgon val kunna och tydligt uppläsa sina
läxor, samt angifva sig för dubbelt emot hvad man annars plägade;
likaledes, att den största ordning och tystnad skulle iakttagas.
Hvilken som häremot i ringaste måtto bröt, skulle utan
barmhertighet, efter läsningens slut, stutas och handplaggas af
kamraterna. Den sorgliga dagen inträffade. Alla hade en
timma förut infunnit sig i skolan. Hvar och en med sitt ljus
till eklärering. Flere bestodo två. Framförallt var kathedern
upplyst, ej blott ofvanpå, utan äfven kring sidorna.
Läraren inträdde. Alla uppstego, bugade och fäste sina ögon på
den älskade magistern. Vid anblicken af den oförmodade
tillställningen bredde sig ett melankoliskt moln öfver hans
anlete. Då den så kallade custos pligtmessigast och efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
