Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
vanligheten framräckte karbasen, återlemnade han den
småleende och med tillagg: "jag hoppas aldrig mera behöfva
honom, och aldraminst i dag!" Läsningen tog sin början; custos
anmülte då, att alla öfverläst dubbla läxor. Detta bevis af
tillgifvenhet pressade en oförmärkt tår ur lärarens öga; han
förhörde; alla kunde förträffligt. Det var nu icke mer
denna stränga, dundrande stämma; den hade blifvit så vek, så
öm; det var icke mer denna hotande blick; den hade
öfvergått till ett mildt och vänligt deltagande. Nu var lästimman
förbi, läraren uppsteg. Då framgingo några af gossarne, som
ägde röst, och hälsade honom med en afskedssång; — han sjelf
gret, alla greto, ja sjelfva murarne, ty det var högst qväft
af värmen och de många ljusen.
En lång stund förmådde ej läraren svara härpå.
Ändtligen höjde han stämman, och tackade dem förall deras flit,
förtroende, vänskap och sedlighet. Ånyo en ström af tårar. Nu
framträdde primus i klassen och räckte honom en stor silfver—
beslagen sjöskumspipa, den lärjungarne af sina små
besparingar sammanskjutit. Alla gladde sig, då han emottog
gåfvan, och tyckte att densamma var ganska hederlig. Till det
sista slöt han hvar och en i famn, och kvste honom. Nu
insvepte han sig tårögd i sin kappa och försvann genom dörren.
Ännu en lång stund stod hvar och en tyst och snyftandeqvar på
sin plats; det hade blifvit så tomt, så ödsligt. Lika tysta och försagda
togo. gossarne sina böcker, utgingo den ene efter den andre,
icke som vanligt med gny och buller; och när Nahum
hemkom, stod den enögda gumman i dörren, och berättade hela
uppträdet, som var så oändligt rörande, ty hon hade stått
vid skolfönstret och sett deruppå. "En sådan lärare," tillade
hon, "erhåller ni aldrig mer; men så var han ock värd det
goda pastoratet; himlen gifve honom lycka och trefnad!"
Mellanterminerna tillbragte Nahum i en djup enslighet
hemma hos sin mor. Hon var från dessa gamla, ärliga
dagar, då det, att kanna väl sin kristendom, förstå sig på
att sköta ett hushåll och alfvarsamt upptukta sina barn, hör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
