Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r260
sockergryn i munnen, "hur kan du påstå något sådant? Vi
kunna icke undvika att se dem hos oss, då våra grannar,
brukspatronen och majoren, bjudit dem hem på sina
landt-gårdar." (Frågan hvälfde sig, som läsaren kan förstå, kring
de tre unga fändrikarne!) — "Hm!" sade ryttmästaren, och
tog liksom efter någonting i pannan för att få ett svar. "Hm!"
sade han ännu en gång, och drog sig med kudden några tum
längre bort, "alltid är du orimlig, min vän." — "Nå, nå, min
lilla söta vän, du får inte bli onådig för det! Vi komma nog
öfverens, bara vi träffa majoren och brukspatronen, och ni fått
framför er en god frukost. Se så, var snäll nu, min lilla
gubbe," derpå räckte hon honom en karamel. — "Hm!" sade
ryttmästaren för tredje gången, ryckte ännu ett par tum
längre bort; hvarpå hon stoppade karamellen i hans munn och
samtalet upphörde.
Frampå middagen aftågade de tre familjerna, efter att
af officerarne blifvit bjudna på en lätt frukost. Detta blef ett
skäl mer för bjudningen ut på landet, ehuru mycket det
kostade på ryttmästaren. De tre militärerna lofvade att om
måndagen i följande vecka börja sin rund; först hos
brukspatronen, sedan hos majoren och sist hos ryttmästaren.
Hvad det vagabondiska lifvet ändock har sina behagliga
sidor! Oxar, kor, gäss, ankor, får, getter! hvilken blifver
e-der slutliga bestämmelse, der J gån från lifvets morgon till
eder dödsminut på samma fält, endast att tjena till slagtoffer
åt den rofgiriga menniskan? Men örnen och svanen, och
binden och hjorten! fria, lyckliga varelser, uppammade i natu^
rens eget sköte! Hvarje klippa, hvarje ström, hvarje äng är
eder egendom! Lyckliga St. Simonister, som hafven allt
gemensamt, utan att i öfrigt dela deras öde! Gläd dig du
väpplingsblad, du tretal! snart nalkas andra dagar, och då
har den flygtiga nöjets gudinna för evigt rymt ur eder
famn.
Nar vi ännu hafva tre dagar på oss till måndagen (det
vill säga till de tre fändrikarnes afresa), så får jag, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
