Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86»
utnötta, och valde mig ur högen ett eller två par splitter
nya." — Annars var han en vurm af hästar; men på det
sätt, att han sjelf flackade på marknaderna, såsom en
annan hästskojare, och tillhandlade sig två, tre, fyra i sender,
för 5 à 6 R:dr stycket, blinda, halta, lomhörda, alla utkörda.
Dessa uppstallade han, for så åter med dem på nästa
marknad, vann några riksdaler mer; hvarmed han ansåg sig högst
belåten, utan att likväl beräkna, hvad de kostat honom i
underhåll under tiden. Han bodde i en liten flygelbyggning, i
ett rum ej öfver fyra alnar bredt och sex alnar långt. Der
band han nät, snodde rep, stötte antimonium crudum och
bäf-vergäll, lagade seldon, gjorde svafvelstickor, selpinnar,
skopinnar, nystade garn och knöt rakborstar. Om vintertiden nändes
han icke elda med vanlig ved i sin kammare. Han hade två
små gossar, malisen påstod att de voro nära slägt med honom,
och hvilka passade honom upp. De kallades, efter sägen,
vanligtvis hopp och hö. Dessa utskickade han med jernstör,
yxe och kälke att vintertiden skaffa hem enbuskar och
isynnerhet rötterna. Med dessa fullproppade han kakelugnen. Det
stod då omkring honom som en kålmila. Han påstod det
vara hälsosamt. Hans kroppsbyggnad var också klen och
fysiken förderfvad. Ofta, isynnerhet när han på kalasen förätit
sig, blef han sjuk, och angreps då af ett slags kramp.
Bröstet lät som en blåsbälj. Det vanliga botemedlet bestod i att
dricka 10 à 12 koppar starkt kaffe. Detta kokade han
merändels* sjelf. Sitt högsta förtroende satte han till sin
rättare, som var en stor skälm; men krusmjuk i ansigtet.
Drängar och bönder, ju dummare, ju bättre, hans angenämaste
umgänge. Han hette ju, bevars, i deras munn, nådig patron, och
han försmådde ej att röka af deras karfvade knaster.
Förträffligast presenterade han sig till häst, när den omförmälde
hatten kommit att sjunka bra djupt ned i pannan,
becksöms-skorna blifvit inpassade i stegbyglarne, och en gammal blå
kapprock hängde, med sina lappiga flikar, längs utåt hästryggen.
De krokiga knäna, den framlutande ryggen, den suddiga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
