Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r62
lig riksrådet Scheffer, ni minnes val honom? kom resande från
Stockholm, och halsade på min man, ni minnes väl honom?
Porträttet hänger annars der; samma dag, min salig morfar
dog"–-m. m.
Nu till majoren. Han var en spelvurm af det
originellaste slaget. Fick han ej sitt parti ett par gånger i veckan,
så var han otröstlig, mjeltsjuk, vresig och led åt hela
verlden. Hans fru var ett något åldrigt fruntimmer och högst
fåordigt; skötte hushållet förträffligt. De agde tvenne söner
och tre smärre döttrar, hvaraf två bivistade den merbemälde
balen.
Märkvärdigast var dock den f. d. ryttmästaren, en rak
motsats till sin vackra fru. Han gammal; hon ung. Han
mager och torr, som en svafvelsticka; hon trind och
blomstrande. Han suddig, snusig, lappig; hon snygg, städad,
gentil. Han hade en brandvaktsgång; hon en lätt, trippande och
liflig. Hans hufvudpassion var girighet. För densamma
kunde han uppoffra allt; vanskap, heder, "löften, ära och tro.
Lyckligtvis hade han dock ej mycket att saga i huset, ehuru
han brummade desto mer. Han vandrade merendels i en
gammal loggsliten frack, hvarur i bakfickan en lång, blå,
nedsnu-sad näsduk hängde. Blott en hatt ägde han, tjugu år
gammal, och hvilken, efter hans egen naiva bekännelse, han fått
för ett orimligt godt pris; ty han hade köpt den af en tjuf i
Stockholm för en tolfskilling. Ännu, oaktadt dess förslitenhet,
kunde man se, att han fordom varit fin och vacker. Västen
af randigt ylletyg, hade framför bröstet på sig minst ett par
skålpund ingrodt snus och gick långt nedom magen. För öfrigt
ljusblåa kortbyxor med messingsspännen, strumpor, dem
ägaren sjelf plägade stoppa, än med blått, än med svart eller
grått ullgarn, hecksömsskor och en rönnkäpp i handen. Någon
gång nyttjade han stöflar med galoscher. Om de sednare
hade han en lika naiv historia att förtälja. — "När," sade han,
"jag var page vid hofvet, passade jag alltid på vid
kurdagar-no, der galoscherna ställdes; jag tog då alltid mina gamla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
