Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r307
de ut. Härtill kommer, att de verkställa denna rörelse på
ett högst behagligt sätt. Hvilande med sina tvenne händer
på de runda skålarne, blifva de i hast så små; man ser
blott hufvudet, de lekande lockarne och det smärta lifvet,
men djupt trycka sig de små fötterne ned i sanden, och det
är spåren efter dem jag nu står och betraktar. I sanning,
rätt nätta Kinesiska fötter!
Nu nalkas det ståtliga tåget. Ryttmästarens näsa
återspeglar sig redan i dammen vid ladugården, trumpeterna
skalla, fröknarne rodna (slår samvetet dem?), de tre
fändri-karne småle, kronofogden öfverläsér en gratulation,
länsmannen listan på de sednaste auktionsmedlen (N. B. ur
hufvudet), kökspigan släpper af häpnad en tallrik i golfvet,
ett skimrande rosensken utbreder sig öfver den vackra fruns
anlete; man stadnar, man stiger af, man hälsar, man
flyger i famn, gratulerar, kysses, klappas, alla prata på en
gång, det bugas, det niges, det nyses; trumpeterna skal*
la oupphörligen, skatorna skratta, de gamla kamparne stå
stilla, såsom trädbeläten, der man ställt dem. Värdaste
läsare, på den första qvarten är det mig omöjligt att göra
redo för något; allt är i ett uppror af glädje och förtjusning. I
triumftåg föres den vackra frun tillbaka, och de tre gracerna
hafva återfått sin skyddsgudinna.
I hufvudstaden betraktas måhända en dylik fest med
liknöjda ögon. Hvad har landet att erbjuda? fnga grannt
målade kulisser, intet harmoniskt sällskap, som sjunger från
en läktare eller från ett bord, ingen första basviol, klarinett,
trumpet, valdthorn, ingen prolog, ingen komedi, författad
för tillfället, inga anrättningar från sockerbagare och
schweit-zare; ack! på allt sådant är det högst fattigt och
utblot-tadt,. Ty hvad intresse kan dèt väcka, att man på landet
har att framvisa den gamla sexlusenåriga solen, hon må
äfven lysa aldrig så herrligt; det blåa fästet, hvarom poeterna
i tid och otid sjunga, och hvilket är blått och intet vida-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
