Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r314
ska älskaren små, lätta linier Öfver den huldas munn, fOr att
utforska, som han sade, hvilken af de tre, som hon tänkte uppå,
vore henne kärast. Hon myste på munnen för dem alla; likväl
allramest för den siste. Men när fråga kom, hvem hon tänkt sig
under den tredje, ville hon ej bekänna det. Ändteligen, då hennes
moster med ett lätt slag af en törnrosknopp på hennes kind, yttrade:
"skäms du då derför?" svarade hon, smått rodnande, halft förlägen
och halft skrattande: "herr fändriken sjelf." — Hon stod derpå
upp med en alfvarsam mine, och bortgick till de andra systrarne.
Ryttmästaren syntes ej till. En kalfstek hade ånyo så
grundligt expedierat hans lekamen, att den nu befann sig i
en gammal, rankig tältsäng, med en maläten nattmössa på
hufvudet och en lika genomskinlig filt öfver sig.
Bröstpositi-vet hade, efter vanligheten, sin jemna gång, hvartill en halft—
svärjande karlmelodi fogade sig, hvars hufvudthema var: "den
fördömda kalfven! Aj! aj! hvad jag var dum, som åt deraf!"
Men aftonen är förhanden. Man föreslår en promenad i
det gröna. Brukspatronen bjuder sin arm åt den lilla,
makalösa frun, det öfriga sällskapet följer efter, med undantag af
det unga,- vackra sextalet, hvilket hemligen smyger sig undan
för att anordna den enkla högtidligheten. SjOn jemnar sig
allt mer och mer till en utbredd plankarta, hvilken i sitt
lifliga färgspel upptager de höga stränderna med sina
stupande toppar, mossbeklädda hällar och glänsande
blomsterparterrer. Genom de smått delade molnen tränger sig, lik ett
fackelsken mellan en dörrspringa, en stråle, och sprider en
af-lång strimma öfver den mörknande vattenytan. Allt det guld
och purpur, hvilket solen utsått på sin bana, förbleknar efter
hand. Man hvilar en stund i löfgrottan vid sjöstranden.
Ändteligen bryter man upp och återvänder. Tiden har
flugit med ilande vingar. Midnatten nalkas. Vid inträdet i
trädgården är hela den stora gången illuminerad med lampor
och hängande lyktor, lusthuset förvandladt till ett skimrande
tempel. Mellan blommor och löf ser man tvenne bevingade
genier, hvilka uppbära en girland, hvarpå man läser en vers,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
