Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31.6
så ljuft, så huldt, så trofast förenade själar; hon läser det j
deras ögon, hör det framstammas af deras läppar och bäfva i
deras suckar. Nu uppstiger på den lugna vattenspegeln,
jublande och lyckönskande, i fröjdefullt skimmer, solar och
stjernor, jagande hvarandra, och upplysa med sitt sken de
blossande kinderna och de af milda tårar, fyllda ögonen.
Lyckliga minut, som fördelar hvarje plåga, läker hvarje sår,
rosen-bekransar hvarje minne, och besår det kommande med
glittrande stjernor, mellan hvilka bevingade englar flyga med
harpor i handen, då hjertat får öppna hela svallet af sina
känslor, rent, fritt och otvunget; då allt sammansmälter i en
gemensam kärlek; dröj länge, ännu länge, innan du höjer din
vinge till afsked! Förbundet är knutit. Hur ljusnar icke
östern! Tänder ej dagen redan sin fackla; dunklet viker
undan, skuggorna sjunka ned i djupet, fridhälsande spela de
första strålarne på morgonrodnans kind! Det är kärleken,
som kallat dagen att bevittna den gemensamma glädjen. Min
röl är slutad.
"Det är med oss militärer, alldeles som med sagan om
Krukhoppan,"
Är historien nu slut?
Ja!
Ingenting vidare?
Nej!
Hm!
slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
