Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omkring dessa trakter och nära Nyko*
ping påstår man, att den bästa Svenska skall
talas. Härvid rinner mig i sinnet, att pi
min återresa taga med mig en bonde från
den orten, såsom Spräkmästare för våra
Litteratörer och Tidningsskrifvare, hvilka prun*
ka med att kunaa allt, men skämmas för
sitt eget kära modersmål. För att bekänna
mio svaghet all, torde.äfven jag behöfva
ganska många lectioner.
\
r
Meu läsaren, liksom jag, lärer redan
börjat tröttna vid den enformiga vägen. Det
förhåller sig kanske med detta, som med
äktenskap. -Man må ha aldrig så herrlig
omgifning, man har dock alltid midt fram*
for sig den långa iktenskapsbanan, hvilken
-skall genomtråkas, med alla sina puffar och
contrapuffar. Hvad skall jag då,’ benägne
Läsare, kunna roa dig med? -
Om jag, till exempel, pekar der åt
venster och säger: Se en dufva! så svarar
du: År då detta någon ting så ovanligt?
Visserligen icke, men om vi till tidsfördrif
skulle öfver henne anställa några reflexioner?
a- i
En dufva är någon ting blått. När na*
turen upptog en stor lerklimp, lade den I
sin degel, och skapade oss deraf, med alla
våra skeppunds-tyngder om bjerta och huf*
rvud, så formade hon af den blå, klara luf*
ten en dufva. Derföre fick dufvan vingar,
för att vis.a sin frändskap med den lätta
ethern, liksom vi den tunga kroppen, för
att framställa yår slägtskap med jorden. Hon
simmar igenom ethern) vi trampa oss, fot
för fot, fram i gruset och leran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
