Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vandrarens tillflyktsort, der han hvilar, nar
solen ar bergad!
Tiggarn hos dig nedlägger sin staf, dagkar*
len sin börda,
Lidandet korset, och sorgen sitt dok och slaf*
Ven sin boja.
Väck mitt sinne, och lär mig att do, forr’n
döden mig kallar 1
’ S. J
Redan jag tänker mig fram i de dolda, kom*
mande dagar.
En gång heter det af ven om mig: ”Han har
varit på jorden.”
Stelnad min lemning bårs från bädden och
gömmes i kistan,
Starkt tillsluten} i skridande tåg af sörjande
vänner
Föres jag dit, der susande lindar och
dallrande aspar
Låna ett skygd bland lutande kors och
blommaode grafvar.
Kanske, då sången der höjs i kretsen af grå*
tande vänner,
Tilltar i gräset för mig en tår från rosiga
kinder.
Mullen med dån nedfaller på kistan: jag fä*
ates vid jorden . . .
Dock ej Jag: ty min ande nu flytt på sera-
phiska vingar
Opp till den Gud, som med magt har döden
och graf ven besegrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
