Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån sorgens dunkla gömma
upp till lifvets ljusa höjd.
Och med händer varma, ömma
drog han henne upp till sig:
”Evelyn, gud signe dig!”
1898.
Stormdrifven.
Vid söladt källarbord du honom ser,
han slukar maten, störtar ölet ner,
glupskt som ett vilddjur, spärradt in i buren.
Hans skjorta solkig är och nött bonjouren,
hans ansikte är pussigt — sömn och sprit;
han spisar middag nu, men på kredit.
Jag mannen känt i forna, bättre dar,
när hvita mössan stolt och käckt han bar,
när det fanns lif och eld i anletsdragen; —
nu ser du honom härjad, slö och slagen.
Hvad nu han lefver på, och hvad han gör? —
det yrke, som han valt — litteratör.
Förstå mig rätt, han diktar icke mer,
skandaler skrifver han och rifver ner,
ej med den glöd^ som själfva himlen stormar,
när skalden verserna till slagsvärd formar —
nej, som en bravo med sin dolk, sitt gift
han sticker lömskt i någon smädeskrift.
En usling, säger du! — Döm ej för hårdt:
att lefva på sin penna det är svårt!–
Han följde, ungdomsvarm, de stolta fanor,
som skulle lysa främst på nya banor;
han kämpade en lång och lönlös strid
och miste allt sitt mod och hopp därvid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
