Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nöden kom. — Att gå i sommarrock
i femton graders köld är bistert dock,
att ej ha mat, ej husrum ens för dagen,
det gör, att samvetet blir ett med magen.
Man måste lefva! Och man säljer sig. —
Det där kan hända både dig och mig!
Tro mig, den finaste natur till sist
i slagg förbytes under nöd och brist.
Låt hjärtat tala i din vänstra sida —
ej kan du veta allt hvad han fått lida,
ej kan du veta hvad den arme känt,
när i förtviflan sina skepp han bränt!
1885.
Honni soit qui mal y pense ...
Var det glansen från hennes gyllene hår,
var det djupet i blicken, den underbara,
eller rösten kanhända, varm och sonor?
På det kunde aldrig riktigt han svara.
Men han kände, hur säkert i nätet han satt,
hur till roten hjärtat var tänd t af flamman,
hur hon växte i dagens tankar, i dröm om natt
med hans unga, svärmande hjärta samman.
Och när han såg hennes smärta gestalt
i pälsverk svept eller i baldräktens siden,
han blef som förhäxad och glömde allt,
sin egen ställning, rummet och tiden.
Hans egen ställning och hennes — ack,
de voro skilda som sol och måne:
han var poet, hade sliten frack,
och hennes pappa gods nere i Skåne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
