Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En greflig fröken och en poet —
det är två saker, som alls icke rimma.
Ty, om än man längtar, man når, som ni vet,
ej himmelens stjärnor, hur nära de glimma.
Men det finns mellan svärmande hjärtan två
ett band, som ej pappa lärt analysera,
en kraft, som drar mot det svindlande blå —
förnuftet må aldrig så skarpt protestera!
*
I ett växtrum, där fjärran musiken man hör,
där fontänen melodiskt plaskar och stänker,
där ingen — ja, ej ens betjänten stör,
om man svärmar en stund eller tänker —
där, medan de hvilade efter en vals,
den vingade guden smög in helt försåtligt
och lät kring en bländande, svanhvit hals
två frackärmar smygas — det var ju förlåtligt!
Där stodo de vackert! Hvad gjorde de då?
De kysstes. . . och länge, det kan ni väl tänka.
Men växterna tego. Och helt comme il faut
fontänen lät snabbare pärlorna stänka.
Men saken var händ. Hvad som en gång skett,
det kunde ju ingen i världen förhindra.
Det säges också, genom tårar hon lett
så ljuft, som när vårnattens stjärnor, de tindra . . .
*
Olyckliga de voro båda två.
Han, en poet, blott kunde dikter skrifva;
hon hade endast kyssar till att gifva —
hvad skulle väl som gift man lefva på?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:00:53 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dfvd8299/1/0137.html
